Det här är en svår bok. Svår att läsa, svår att beskriva och svår att glömma. Det är inte så att den kräver extra mycket av sin läsare rent tekniskt, den kräver extra mycket rent otekniskt. Den här boken kräver att du inte är alltför ömtålig. Den kräver inte att du kan läsa svåra meningar.

Babian träffar lite för nära hemmet. Du kommer känna igen dig. Inte på ett Herngrenskt oj-nu-köpte-jag-visst-fel-vin-till-festen-igen-sätt. Inte heller på ett Killingskt nu-skrattar-vi-lite-åt-fånarna-sätt. Du kommer känna igen dina svagheter, dina mindre smickrande sidor. De där tankarna bara du tänker att du tänker. De där känslorna du tror att du är ensam om. Det allra innersta.

Naja Marie Aidts Babian är en novellsamling. Den är tunn och borde gå snabbt att läsa. Men. Du kommer kanske vilja pausa och lägga ifrån dig boken en dag, en vecka, en månad eller resten av ditt liv. Gör inte det. Det kan bli svårt att fortsätta sen. För mig blev det en månads paus. En månad då boken flyttades mellan sovrumsbordet och toalettbordet utan att slås upp. En månad då jag hela tiden var medveten om att den låg där. En månad med ett hundöra som inte veks upp. Sen tog det en månad till att skriva det här.

Länk:
Naja Marie Aidt – Babian

Bonuslänk för masochister:
Requiem for a Dream (DVD)